WIND IN THE WIRES WAS FIRST.

 
Ikväll var jag på Patrick Wolf @ Södra teatern aka kanske den bästa spelningen i mitt LIV. Han va typ 20 min sen, men han made it up genom att vara totes AMAZE. Allt var bara perf, han skippade sina glamfjanterier som han håller på med ibland utan gick back to basics och körde piratskjorta, svart väst, flashande av unicorn tattoo, skolpojkebyxor, knästrumpor, finskor och hippieband. Det va typ wind in the wires-eran all over again. Allt var bara så himla ÄKTA för han var sååå gullig och snäll och mjuk och ååhh. Pratade med publiken och tackade alla och berättade om minnen från Stockholm och om hur stockholmare alltid föredrar de mer deppiga låtarna jag ba AMEN. Sen ba mitt i konserten så ba hmmm va ska vi göra nu, "any request?" (på låtar då alltså) såg min chans och brast ut ett WIND IN THE WIRES!!! Sen kom andra med andra (sämre) förslag och han ba wind in the wires was first!! Så då spelade han den och jag kände mig som 14 år gammal igen. Världens bästa Patrick.