Ja ni fattar. The typical människa liksom.
Jag satt på Saltsjöbanan och i "kupén" bakom mig satt det ett killgäng (fick reda på senare att de var 93or, alltså som jag) på ca 4 pers som deff klassas som Verklighetens Folk. Jag satt inte och intensivt lyssnade på deras konversation, utan hörde bara några drops här och där, "Stockholms misslyckade hipsters", "jag är trött på Ace", "din flickvän är söt men jag gillar inte gänget hon hänger i" osv. Sedan hör jag att de pratar om någon tjej och hela gänget skrattar. Då säger en av killarna att denna brud är hans drömtjej och fortsätter med att säga (på riktigt): "I would conquer her, RAPE HER"
Jag vände mig och stirrade på dem samtidigt som en annan kille sa "yeaah tap that". Jag kunde inte finna några ord utan satt bara och stirrade på dem med förfärad blick. Jag vet inte om de märkte nåt och till slut vände jag mig till ordinarie position och begrundade vad jag precis hade hört. 19-åriga killar som skojade om att våldta en tjej. Oh you, Verklighetens Folk, you so random.
Jag vände mig och stirrade på dem samtidigt som en annan kille sa "yeaah tap that". Jag kunde inte finna några ord utan satt bara och stirrade på dem med förfärad blick. Jag vet inte om de märkte nåt och till slut vände jag mig till ordinarie position och begrundade vad jag precis hade hört. 19-åriga killar som skojade om att våldta en tjej. Oh you, Verklighetens Folk, you so random.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar